Sorteringsspel: så lär sig barn att klassificera (och källsortera)

Långt innan barn kan läsa sorterar de. Småbarn ställer de röda bilarna på rad och lämnar de blå utanför. Förskolebarn lägger skedarna bland skedarna när de ”hjälper till” att plocka ur diskmaskinen. Det ser ut som lek, och det är det, men det är också en av de första riktiga tankeförmågorna: att bestämma vad som hör ihop, och varför.

Så växer förmågan att sortera

• Efter utseende (ungefär 2 till 3 år). Samma färg, samma form, samma storlek. Barnet sorterar det det kan se.
• Efter sort (ungefär 3 till 5 år). Djur här, fordon där. Nu handlar regeln om vad saker är, inte hur de ser ut, och det är ett stort steg: en gul banan och ett rött äpple hör ihop eftersom båda är mat.
• Efter regel (ungefär 4 till 7 år). Barn kan hålla en regel i huvudet, använda den på något nytt och till och med byta regel (”sortera dem efter storlek i stället”). Källsortering hamnar precis här: en glasburk och en plastflaska kan se likadana ut, och på många ställen ska de i olika kärl (kolla vad som gäller i din kommun).

Sortering ligger till grund för tidig matematik (att gruppera och räkna), naturvetenskap (att klassificera levande varelser) och läsning (att sortera ljud och bokstäver). Det är också en förmåga som barn är stolta över, eftersom de kan se att de gjorde rätt.

Varför källsortering är en bra första regel

Källsortering ger sorteringen ett syfte. Kategorierna är verkliga, barnen ser kärlen varje dag, och vuxna bryr sig om att det blir rätt. Det lär också ut något större: att platserna vi delar förblir fina för att människor tar hand om dem.

Två saker gör det lättare för små barn:

1. Börja med några få kärl och lägg till fler senare. Tre kärl (matavfall, papper, plast och burkar) räcker gott för en treåring. Glaset kan vänta.
2. Använd bilder, inte bara färger. Kärlens färger skiljer sig mellan länder och kommuner. En bild på en tidning på papperskärlet fungerar överallt.

Så fungerar det i Sort It Out

Sort It Out är ett lugnt sorteringsspel utan timer och utan poäng. Skräp landar i en park, och barnen drar varje sak till en tunna. Tunnorna är snälla figurer med ansikten: ögonen följer det du bär, den rätta öppnar locket och slukar saken med en rap, och den felaktiga skakar på huvudet och ger tillbaka den. Det finns inget straff för ett misstag, och rätt tunna vinkar lite så att barnet lär sig var saken ska.

• Bilder, inte ord. Varje tunna visar en stor bild av vad den äter (ett äpple, en tidning, en konservburk), så barn som inte kan läsa än kan spela på egen hand.
• Tunnorna växer med barnet. Det börjar med tre tunnor. Efter tio rätt svar i rad tillkommer en glastunna. Om det blir för klurigt går spelet diskret tillbaka ett steg.
• Att städa ger en synlig belöning. Varje rätt svar gör platsen lite renare: grönare gräs, sedan blommor, en fjäril och till sist en fågel och solen. Matavfall får blommor att växa, en liten nick åt komposten.
• Varje tunna säger vad den åt, så orden följer med sorteringen: äggskal, kartong, konservburk.

Tips till vuxna

• Sortera på riktigt. Låt barnet hjälpa till med källsorteringen hemma efter spelet. Fråga innan du berättar: ”Var ska flingpaketet?”
• Prata om regeln. ”Varför ska bananen här?” Att förklara en regel högt är nästa steg efter att följa den.
• Fira städningen, inte poängen. Målet är vanan, inte en perfekt omgång.
• Peka på bilderna på era egna kärl hemma och på soptunnorna i parken.

Vad som kommer sedan

Barn som gillar att sortera tycker ofta om Memory Match, som bygger samma noggranna tittande, och Brick Builder för lugn, fri lek.